Delregistret för patellaluxation

Mer kunskap behövs för att utveckla vården och få en bättre och likvärdig vård över landet

Patellaluxation är relativt vanligt i barn- och ungdomsåren. Det är en komplex diagnos och patientgruppen är heterogen. Det finns ett stort spann från sällsynta kongenitala patellaluxationer, syndromrelaterade, habituella och luxationer hos i övrigt friska individer med olika grad av predisponerande faktorer och dysplasier som kan öka risken för kvarstående patellainstabilitet i både vardagen och vid idrottsaktivitet.

Patellaluxation är den vanligaste orsaken till traumatisk hemartos, allvarlig knäskada i åldern 9-15 år. Incidensen är 1/1000 och hos cirka 20 % av förstagångsluxationerna föreligger en broskskada som behöver åtgärdas. Detta har visats i SPOQ:s tidigare register över akuta allvarliga knäskador

Stor recidivrisk och variation

Vi vet att när patellaluxationen inträffar hos den växande individen är det stor risk för recidiverande instabilitet som kan leda till funktionsnedsättning i vardagen. Man kan inte lita på sitt knä och delta i den idrott man vill. Det påverkar livskvaliteten och på sikt finns även risk för artrosutveckling. Dessutom kan besvären ändras över tid när patienten växer, eftersom de riskfaktorer som finns för recidiverande besvär kan ändras med tillväxt. En korrekt diagnos baserad på kliniska fynd och radiologi för bedömning om eventuell broskskada föreligger och identifiering av riskfaktorer (till exempel patella alta, trochleadysplasi, genu valgum, hypermobilitet) är en förutsättning för att kunna individualisera och ge en optimal behandling och om möjligt minska risken för bestående besvär.

I en del fall saknas konsensus om bästa behandling, men det finns god samsyn kring vilka faktorer man måste ta hänsyn till hos varje individ för att kunna komma så nära en optimal behandling som möjligt i det enskilda fallet. Detta återspeglas i registret genom att de viktigaste parametrarna som påverkar stabiliteten i femuropatellarleden finns med.

Behandlingen varierar stort mellan individer. För vissa kan det räcka med ortos och några månaders fysioterapi. Andra behöver kirurgi, vissa mer omfattande kirurgi och ibland upprepad. Behandlingsinsatser behöver också ges med hänsyn tagen till patientens livssituation och skelettmognad.

Vården skiljer sig mellan vårdgivare och mellan olika delar av landet

Individualiserad behandling är indicerad, vilket många studier har visat. Forskningen har gått framåt på området och det finns möjlighet att utveckla vården för den här patientgruppen. Vissa äldre behandlingsmetoder har visat sig vara mindre gynnsamma och en del nya fördelaktiga, men det tar tid att lära nytt. Vilka riskfaktorer som ska styra valet av behandling och var gränserna går för när man kan behandla icke kirurgiskt och när kirurgi är indicerat är i dagsläget flytande. Valet beror till stor del på behandlande läkares erfarenheter och kunskap på området.

Vad behandlas?

För att kunna utveckla vården är det viktigt att klassificera typen av patellaluxation vi behandlar och vilka riskfaktorer som den individuella patienten har. Om vi gör det kan vi på sikt jämföra utfall. För att kunna utforma en bättre nationell strategi kring patellaluxationerna behövs mycket mer data om hur patienternas utreds, behandling, uppföljning och resultat. I det arbetet blir ett register en viktig del.

Framtid

Klinikerna kommer tydligt kunna se

• vilken utredning patienter får och hur lång tid det tar innan diagnos ställs
• vilka riskfaktorer patienter har
• vilken behandling patienter får
• resultat, både i form av recidiv och PROM

Vid påtagliga skillnader kommer man kunna förändra och kvalitetssäkra sin behandling.

Till en början kommer registret att inkludera barn och ungdomar mellan 0 och 18 år. Vi vet att för många patienter kvarstår besvär med patellaluxationer eller resttillstånd efter given behandling livet ut. En del debuterar dessutom sent. På sikt finns stora möjligheter att utöka registret till att även innefatta vuxna patienter.